Bilder - Berättelser

Har Du några bilder eller någon

berättelse som Du tror skulle

platsa här  sidan  hör

av dig.

Maila This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Kyrkan

Kyrkan-028

 

Havdhem kyrka juni 2000. 


Kyrkan-023Kyrkan-022Havdhems kyrka är belägen på en strandvall från litorinatiden. Talrika fynd, som framkommit vid gravöppningar, visar att den nuvarande kyrkogården delvis täcker en gravplats från vikingatid och järnålder.

 

Huruvida någon kyrka av trä föregått stenkyrkan går inte att utröna. Mycket tyder dock på att redan den första kyrkan på platsen kan ha utförts i sten. Sägnerna talar nämligen om ett anmärkningsvärt tidigt byggnadsår. Det är pastor Claudius Trogillides, som 1675 efterlämnar notisen: "Sjelfva hufvudkyrkan Habdum skall vara byggd anno 1040 o. menes, att kyrkan skulle ha haft sitt namn efter Sanct Dionis, emedan kyrkomessedagen skall hållas söndagen efter Sancte Dionis" (Dionysius).


En annan omständighet, som tyder på hög ålder hos den del av kyrkan som uppenbarligen är äldst, nämligen koret, är att sockel helt saknas. Detta pekar vidare på att det nuvarande koret kan ha utgjort själva kyrkan i ett tidigt skede. Hade det planerats som första etappen av den större kyrka, vilken uppfördes under 1100-talet, hade det säkert haft dess typ av sockel.


Ytterligare ett par detaljer, som styrker antagandet att nuvarande koret varit huvudkyrka, är den ansenliga höjden på murarna och omständigheten att små romanska fönster förekommit på norrväggen. Vid en reparation 1912 framkom ett sådant, nu synligt ovanför sakristians tak. De gotländska koren saknar i regel fönster på norra väggen, medan sådana tycks ha varit vanliga i de äldsta långhusen.

Kyrkan-025

Kyrkan-024Stiglucka från norra kyrkogårdsmuren. Den enda bevarade i Havdhem.

 

Kyrkan-021Kyrkan-019Emil Eckhoff, som vid en omfattande reparation i kyrkan 1912 hade tillfälle att kanske bättre än någon annan studera densamma, vill räkna den till samma grupp som kyrkorna i Kräklingbo och Barlingbo. I dessa antas nämligen koren ha utgjort långhus i tidigare kyrkobyggnader. Han säger avslutningsvis i sin redogörelse för troliga byggnadsetapper, att han finner det "mer än antagligt" att nuvarande koret i Havdhems kyrka utgjort långhus i den förmodligen första stenkyrkan på platsen. Eckhoff förutsätter också ett mindre kor på denna första kyrka och eventuellt en enkel absid. Några spår av dessa har emellertid inte återfunnits. Kyrkan har numera en absid av senare datum (se nedan), vilken ersatt eventuella föregångare.

Kyrkan-020Till denna äldsta sockellösa kyrka fogades någon gång under 1100-talet ett något högre långhus med alla detaljer i århundradets stil. Den tidigare byggnaden degraderades sålunda till kor. Höjden på murarna i det nya långhuset framgår av takfrisen med rundbågar, överliggande tandsnitt och profilerad list, som ännu sitter kvar på sin ursprungliga plats (se teckningen på sockenbokens omslag). Sockeln är en låg romansk skråfas. Långhuset torde ha haft minst fyra små romanska fönster, efter tidens sed placerade relativt högt uppe. Spår av ett syns på södra kyrkväggen snett över nuvarande portalen, och de yttre smygarna av ytterligare två har vid reparationer iakttagits på norrväggen.

Havdhem-039Man kan gissa, att den nuvarande korportalen suttit i 1100-talets långhus som huvudportal. Den har som tympanon en sandstenshäll med reliefer föreställande Kristus omgiven av fyra apostlar. Kristus räcker över en bok till de två apostlarna på ena sidan och en nyckel till de två på den andra. Spår av färg finns kvar på bilderna. Nämnda häll behöver inte ursprungligen ha hört ihop med portalen i övrigt, som är av kalksten och brukar tillskrivas stenmästaren Caleariu´s verkstad (c.a 1180-1240). Sandstenen med relieferna påminner mera om den verkstad, som huggit bland annat funtarna i Grötlingbo och Eke och som brukar betecknas som mäster Sigrafers dop (c.a 1170 -1215). Stenen kan ha nyhuggits i samband med portalens flyttning, men vi måste betrakta alla gissningar om detta liksom om portalens tidigare placering som osäkra.

 

100-talskyrkan försågs också samtidigt med långhusbygget (eller senare?) med ett litet torn i väster, vars grund blottades vid reparationen 1912. En trång bågöppning tycks ha förenat torn och långhus.


Kyrkan-018Nuvarande huvudportalen är romansk och erinrar om norra långhusportalen på S: ta Maria i Visby. Att den emellertid är insatt i efterhand som ersättning för en tidigare och mindre är helt klart, enär den genom sin storlek inkräktar på ett av de äldsta romanska fönstren.

 

Huruvida den nuvarande absiden kom till samtidigt med det nya långhuset under 1100-talet har varit omdiskuterat. Mot detta talar olikheterna i sockel. Långhuset har, som ovan nämnts, en låg romansk skråfas medan absiden har en mera profilerad sockel med förkroppade plintar för baserna på de lisener, som ingår i en blindarkad runt om hela absiden. Den senare är sålunda mycket rikare utstyrd än långhuset, men många årtionden kan inte skilja de båda byggena åt.

 

Kyrkan-016Kyrkan-017

Kyrkan-014Kyrkan-015Nästa större ombyggnad innebar att det lilla tornet revs i mitten på 1200-talet och ersattes med det nuvarande. Detta är lika brett som långhuset, och man ville härmed vinna utöver ett större torn också ett något längre långhus. Detta förstår vi av att väggarna i det nya större tornet murades som en fortsättning på långhuset upp till samma höjd som dettas långväggar. Komna så högt flyttade man emellertid 80 centimeter västerut från gamla långhusgaveln och fortsatte först där uppåt med tornets östvägg. Detta hak i den nyare muren blottades vid reparationen 1912 liksom långfogen, som markerar långhusets gamla hörn. Med dessa nämnda 80 centimeter ville man alltså förlänga långhuset och kanske också få marginal att räta ut en viss skevhet, som tycks ha funnits i det gamla långhusets västgavel. Huruvida tornet uppfördes till full höjd redan från början eller om detta skett senare är oklart. Fullt utbyggt hade det emellertid en våning mer än nu med ljudgluggar åt alla håll och en hög spira. Detta tunga galleritorn måste delvis rivas 1912, sedan stora sprickor uppstått i västgaveln och över tornets bågöppning mot långhuset.

Kyrkan-013Den sista stora förändringen, som gav kyrkan i huvudsak dess nuvarande utseende, var en förhöjning av långhusets murar. Den skedde i gotisk tid (tidigast kring 1300) och framstår tydligt i murverket såväl på sydsidan (där gamla takfrisen som nämnts sitter kvar någon meter ned) som i östgaveln. Vid denna ombyggnad insattes troligen ett par stora spetsbågfönster på sydsidan, som genombröt den gamla takfrisen, och likaså upptogs ett litet fönster med trebruten båge för att få ljus till långhusets loft. Dessa fönster är numera borta, men man kan ännu tydligt se ena smygen av ett spetsbågfönster i kyrkans sydmur. De nuvarande fönstren härrör från reparationen 1912.

Kyrkan-012Kyrkan-011Kyrkans längd totalt är 80 stångafot (22,16 meter). Invändigt hade kyrkan ännu i början på 1800-talet ett platt trätak i långhuset, och bräderna var spikade under grova bjälkar, som gick ut genom murarna och slutade med ankaren i form av stora träkilar liknande dem vid Kattlunds i Grötlingbo. Rester av bjälkändarna fanns ännu kvar vid reparationen 1912, men tyvärr fick klockaren disponera dem till bränsle. Trätaket var målat i samma stil som det medeltida valvet i tornet, vilket dekorerades med akantusrankor och bibelcitat år 1692. Brädtaket ersattes i mitten på 1800-talet med det nuvarande tunnvalvet av trä. De gamla bräderna användes till loft i prästgårds-källaren, men en bräda finns tillvaratagen på tornvinden.

 

Reparationen 1912 var ett omfattande arbete, som föregicks av en mängd förslag och kostnadsberäkningar. Bland annat föreslogs 1890 att hela tornet skulle rivas och ersättas med ett nytt och något mindre. Det gamla tornet lutade nämligen 60 centimeter åt nordöst och hotade att rasa, som ovan nämnts. Man enades slutligen om att riva tornmurarna ned till valvet i tomrummet. Till entreprenör antogs byggmästaren Nils Pettersson, Visby, som för en kostnad av 35.000 kronor åtog sig att bygga om tornet och utföra övriga reparationer. Han hade för övrigt själv utarbetat ritningarna.

Vid en reparation 1857 hade stora rundbågade fönster insatts i långhuset. Två av dessa fönster murades igen 1912, ett väster om portalen på sydsidan och ett mitt emot på norrsidan. De övriga minskades i bredd och försågs med omfattningar i huggen sten och med blyinfattat katedralglas.

 

När den gamla sakristian av trä revs, framkom ett litet romanskt fönster i norra korväggen. Fönstret hade en unik träram för fasthållande av glaset. Den förvaras på tornvinden.

Den gamla stenskivan på altaret, en gravsten, var skadad och ersattes med en ny stenhäll.


Ny bänkinredning insattes efter mönster från den tidigare, som var från 1600-talet. Delar av de gamla bänkarna finns på tornvinden, men vissa detaljer tycks rent av ha återanvänts i de nya bänkarna.

Kyrkan hade 1912 en orgelläktare, som revs liksom orgeln. Den senare var ditsatt 1861 men var då redan gammal. Delar av den finns uppmonterade på Länsmuseet på Gotland.


Havdhems kyrka fick vid reparationen värme för första gången. En rökgång upptogs i långhusets nordöstra gavelhalva, och en större vedkamin svarade för uppvärmningen ända till 1952, då elektrisk uppvärmning installerades samtidigt som kyrkan fick elektrisk belysning.

Kyrkan-010Kyrkan-009Enligt en visitationsbok från 1828 fanns då "ett crucifix av träd fästadt på väggen öfver halfbågen, som skiljer mellan kyrkan och choret". Krucifixet var vid 1912 års reparation illa åtgånget av maskangrepp och vidare hade korsarmarna förkortats så att Kristusbildens händer och fötter dolde evangelist- symbolerna i korsarmarnas ändar. Möjligen hade detta skett när man insatte det ovan nämnda platta trätaket i långhuset. Att döma av ett par avsatser i murarna torde kyrkan nämligen från första början ha haft ett tunnvalv, vilket senare, kanske efter en brand, ersattes av brädtaket. Krucifixet konserverades av arkitekten G. Wilhelm Pettersson från Stocksund, som bland annat förlängde korsarmarna till de ursprungliga måtten och lagade den skadade kristusbilden. På hösten 1926 kunde krucifixet sättas upp på sin gamla plats ovanför triumfbågen.

Kyrkan-007Altartavlan av sandsten bär årtalet 1667 och är målad av Johan Bartsch den yngre.

 

Detalj från altaret.
Text under kronan: C.R.S. 1667
Text en bit längre ner: H.CLAVS.MORTENSEN.

 

Kyrkan-008Kyrkan-006

Predikstolen med baldakin är från 1679. Den är gjord av Jochum Sterling och målad av Andreas Hamborger 1685. Detta år målades också dopfunten, som förutom årtalet 1685 bär några initialbokstäver.

 

De hänför sig troligen till kyrkoherden Claudius Troglides och hans hustru Barbara Jörgensdotter.

 

Kyrkan-005Kyrkan-004Kyrkan-002

 

Kyrkan-003

Kyrkan-001Funten torde dock vara skänkt redan 1682 av Trogillides moder Juditta Paulsdotter. Ett mässingsfat med bilder av Adam och Eva, vilket ligger i funten, är ett så kallat Nürnbergfat från 1500-talet.

Kyrkan-038Kyrkoherde Trogillides porträtt hänger på norra korväggen, och epitafiet på norra långhusväggen föreställer hans efterträdare Christen Wilspecht med familj. Tavlan på sydväggen i långhuset har anknytning till Trogillides fader Trols Nilsson. Den bär upptill inskriften "LYTTE SALIG" och namnet "TROLSNILSONS". En bildframställning föreställer Johannes Döparen, som döper Kristus, och bilden är försedd med texten: "Then ther tror och varder döpt skal varda salig. Then ther icke tror skal varda fördömd". Tavlan är slutligen försedd med årtalet 1686 nedtill. Tidigare var den placerad över dopfunten, en plats, som den troligen ursprungligen var tänkt för.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kyrkan-039Kyrkan-037Kyrkan-036

Kyrkan-033I triumfbågen sitter på östra sidan en ljusarm av mässing, vars fästplatta bär årtalet 1580. Dess motsvarighet på norra sidan skänktes 1969 av kyrkvärden Hugo Jakobsson, Snevide De stora ljuskronorna av mässing, som hänger i taket, uppsattes vid reparationen 1912. En av de stora i långhuset skänktes av kyrkvärden Per Rosendal, Rosarve, och de övriga två av restaureringskommittén. Lampetterna i svart smide i tornbågen är en gåva av tyska interner från "Lager Lingen", det interneringsläger, som fanns vid Lingvide i slutet av andra världskriget.

 

Kyrkan-035Kyrkan-034

Kyrkan-032Nuvarande kyrkorgeln byggdes 1914 av Eskil Lundén från Göteborg. Den bekostades genom en donation av framlidne prosten Jacob Broander. Orgeln har sju stämmor, dubbla manualer och pedal.

 

År 1952 installerades elljus och elektrisk uppvärmning av kyrkan och orgeln försågs med elektrisk fläkt, som ersatte den tidigare pedalopererade bälgen. Orgeln ommålades och fick den ljusa färg, som den nu har. Även kyrkans innerväggar och altarskranket målades. Krucifixet flyttades till sin nuvarande plats i triumfbågen.

 

Av äldre inventarier har kyrkan bland annat en mässhake av röd sammet från början av 1800-talet, en nattvardskalk av silver, vars fot troligen är medeltida medan skålen är tillkommen senare, ett visbyarbete liksom den lilla vackra sockenbudskalken av silver och en silverpatén. Vidare finns två äldre ljusstakar av malm och två av tenn.

På tornvinden förvaras gavlarna till en kyrkbänk från 1603 och dörren till en annan från 1616. Den sistnämnda har upptill Inskriften "Fides ex auditu" och namnet Beatha Jörgens. Kyrkoherde vid tidpunkten var en "Herr Jörgen", och det rör sig sålunda troligen om en prästgårdsbänk. Som ovan nämnts förvaras på tornvinden också en uppsättning blyinfattade rutor sammanhållna av en primitiv träram, som härrör från det lilla romanska fönster, vilket kom i dagen, när man 1912 rev den gamla sakristian. Där finns även en primitivt hopfogad änkepall med inskription.  Av en altartavla av trä återstår ett par fialer, som pekar på 1400-tal. Ett par ålderdomliga likbårar förvaras i de förutvarande kyrkstallarna. Den ena är ett grovt och otympligt arbete, men den andra är smäckrare gjord och relativt vackert utformad. Den bär texten: "TIL HANSS IÖRGENSENN ER DENN BAR GIORT ANNO 1620 DEN 30 MAIJ".

 

Nyare inventarier är exempelvis brudkronan av silver, skänkt av Havdhems SLU-avdelnings flickor 1955, 4 st. begravningsljusstakar av tenn, gåva av Emma och August Dalgren, oblatask och vinkanna av silver skänkta av Kyrkliga Syföreningen, kormatta i rya skänkt av Korsby Syklubb, altarmatta i röllakan skänkt av Emma Jakobsson, gröna mattor för mittgången och stora ingången skänkta av kyrkokören, en vit mässhake av siden skänkt av August Dalgren samt ytterligare ett antal textilier, såsom olika altarbrun, predikstolskläden, mäss-skjorta etc., det mesta gåvor av olika sockenbor.

Kyrkan-031Kyrkan-030Kyrkan-029

 

Kyrkan-040

 

Texten är till stor del skriven av Gösta Johansson, Havdhem och hämtad från boken om Havdhem.Gösta har givit sitt tillstånd att publicera detta material på Internet.) Svartvita foton är även de hämtade från boken om Havdhem. Färgfoto:Elisabeth Molin.